På moln stod du

På moln stod du! Jord voro dina fötter och din
tanke räckte upp till Gud!
Dina ögon slog du upp och var atom i ditt sinne
var en skapelse.
Du sträckte ut din hand och sade: vad är du?
och det var luft.
Och din ande gick ut och du såg stjärnor och
solar fara förbi som moln
Och du ropade: himmelen stod under Guds fötter.
Och därovan var mörker dit ingen hann och du
visste din moders liv och du önskade en kvinna.
Och en poppel stod grön i det innersta av ditt öga
och din storhet försvann och du låg som en tår
på din egen fot i din egen glans
och molnet var försvunnet.

-Josef Julius Wecksell