Visar inlägg med etikett Edith Södergran. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Edith Södergran. Visa alla inlägg

torsdag 5 augusti 2010

Månen

Vad allting som är dött är underbart
och outsägligt:
ett dött blad och en död människa
och månens skiva.
Och alla blommor veta en hemlighet
och skogen den bevarar,
det är att månens kretsgång kring vår jord
är dödens bana.
Och månen spinner sin underbara väv,
den blommor älska,
och månen spinner sitt sagolika nät
kring allt som lever.
Och månens skära mejar blommor av
i senhöstnätter,
och alla blommor vänta på månens kyss
i ändlös längtan.

-Edith Södergran

lördag 12 juni 2010

En strimma hav

Det är en strimma hav, som glimmar grå
vid himlens rand,
den har en mörkblå vägg,
som liknar land,
det är där min längtan vilar
innan den flyger hem.

-Edith Södergran

tisdag 8 juni 2010

Sommar i bergen

Enkel är bergens sommar;
ängen blommar,
den gamla gården ler
och bäckens dunkla brus talar om funnen lycka.

-Edith Södergran