Vågar du?

En kylig vind
leker
kring mina svullna
ögon.
Jag blundar
och känner
en svag
viskning blåsa värme
i mitt nakna frusna
tillstånd.

Jag lever och
hoppas
att väntans fulla
mognad
bryter mark i drömmarens
och på nytt slår fast
de evigas sökande
längtan.

…men vågar du steget?
Vågar du ta det kliv
som förenar ord
och handling?
Då möts vi
kanske
på halva vägen
till slut.

-Göran Hansson

Vart går jag?

Solen reser
sina gyllene strålar.
Därborta
från öster
lyfter ljuset mina sömndruckna ögon
varligt.
En vindil spelar
pietetsfullt ”Tonerna” av Sjöberg.

Jag reser mig
och ser
ännu en dag födas.
Ännu en gång
slår dagen hål på
illusionerna.
Ännu en dag går tankekraften sönder,
i den frustration
vi apor kallar stress.

Jag bidar min tid
och
framkallar mörker
som går
vid min sida tills kvällen är här.
Där finner jag vila.
Där läker jag sår.
Där ställer jag frågor.
Och timmarna går.

Vart går jag i natten
när lamporna släckts?
Vart för mig
tanken i drömmen,
som väckts?

-Göran Hansson

Flicka av pärlemor

Kärleken, den är stor,
tanken så vag;
Flicka av pärlemor,
blänker idag.
Och jag ser att du ler,
men hjärtat säger Nej!
Kärleken, den är stor och handlar om dej.

Högt över det man vet,
svävar envar;
drömmarnas hemlighet
vill stanna kvar.
Och du finns där jag finns,
men vägen är så lång.
Högt över det man vet bor kärlekens sång.

Vi är två lika barn
och från samma spröda tid.
Vävda av samma garn
som i längtan står bredvid:

Sommaren är så kort,
vintern så lång.
Våren har runnit bort,
höst är på gång.
Men jag får när du går
röra vid din kind.
Sommaren är så kort och kärlek är blind.

Flicka av pärlemor,
Var blev du av?
Längtan som var så stor,
blicken du gav?
Fast min glöd är så röd
är den allt för svag;
Flicka av pärlemor, din lyskraft och jag.

-Göran Hansson

En tanke

Med vinden blåser min
enda tanke bort.
Tomhet,
älskade tomhet.
Att vara full av storm
och sedan ingenting.

Vila, en källa till vila
med öppna ögon.
Drömmar,
närande drömmar.
Sedan vaken från stiltje
mot verklighetens ljus.

Må stormen alltid skapa
vindil runt min
surrande uppriktighet
och resa mitt fundament
så att det inte rasar samman
och att min vilande tanke
bara just blir

en tanke.

-Göran Hansson

I varandets resa

Natten släcker mörka tankar.

Mellan dröm och
verklighet
stakar resan ut sin rutt
och formar
varandet i bilder -
som sluter mina tankar
samman.
Kärlek och åtrå
dansar
lekande i vakuumförpackat
fodral -
som ljuder
munterhet där
den varma sanden
söker frihet mellan
nakna tår
och solen bränner visdom
bland dofterna på
stranden.

Så färdas jag,
alltmedan natten går
sina lugna kliv i ett slags
tillstånd,
att åter tanka kraft
och sörja för
ännu en oskriven

morgondag …

-Göran Hansson

Och vi väntar

Och vi väntar,

väntar på ljudet av
fallande is
utav solen förvandlad till vatten.
Och blåser oss varma i
själen av tanken
att våren med vindarna kommer
till slut.

Jo, vi väntar.

Vi väntar på ljuset som
rider vart år
över landskap där tiden stått stilla.
Där våra mörkgråa sinnen
förvandlas till minnen
och dagar allt längre som sprudlar
av liv.

Men vi väntar

Vi väntar oss det mesta.
Väntar på det,
på det
vi är vana att

Vänta.

-Göran Hansson