Med vinden blåser min
enda tanke bort.
Tomhet,
älskade tomhet.
Att vara full av storm
och sedan ingenting.
Vila, en källa till vila
med öppna ögon.
Drömmar,
närande drömmar.
Sedan vaken från stiltje
mot verklighetens ljus.
Må stormen alltid skapa
vindil runt min
surrande uppriktighet
och resa mitt fundament
så att det inte rasar samman
och att min vilande tanke
bara just blir
en tanke.
-Göran Hansson
torsdag 24 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar