Det är över. Stilla. Hur mjukt faller regnet
på taken i denna stad. Hur fullkomligt allt är.
Nu, för er båda som vaknar
i en kunglig säng under en vindsvånings fönster.
För man och kvinna. Eller för en växt,
delad i manligt och kvinnligt som söker varandra.
Ja, detta blir min gåva. Över askan
på en bitter, bitter jord. Över ett underjordiskt
eko av rop och löften. För att ni i gryningen
skall vara uppmärksamma: en böjning på huvudet,
en hand med en kam, två ansikten i spegeln,
för alltid bara en enda gång. Och sedan borta ur minnet.
För att ni ska vara uppmärksamma på det som är och försvinner.
Och varje ögonblick tacksamma, prisande tillvaron i alla dess former.
Den lilla parken med grönskiftande marmorbyster
i det pärlgrå ljuset, i ett stilla sommarregn,
låt den förbli som den var när du sköt upp den lilla grinden.
Och gatan med sina höga, flagnande portar
som er kärlek plötsligt har förändrat.
-Czeslaw Milosz
Tolkning av Nils Åke Nilsson
lördag 28 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar